Tre behandlingar gjorda och lika många kvar!
Min relation till Varberg har tidigare varit mycket god. Här har jag tävlat på Inlines, jag har sprungit roliga lopp, jag har gått som kandidat på sjukhuset, jag har varit med på en av mina bästa väninnors förlossning och jag har varit på roliga konserter. Tyvärr skadades denna relation ganska rejält den 14e januari då orten blev oåterkallerligt förknippad med bröstcancer, operation, cellgift och ångest.
Alltså bestämde vi oss, jag och min fantastiska mamma för att återge Varberg lite av sin forna storhet i och med chansen att komma därifrån utan massivt illamående och steroidfladder i bröstet.
Vi åkte således dit i god tid och hann promenera längs stranden, äta lunch på kurorten och köpa det fantastiska hälsobrödet på densamma!
Likväl började illamåendet fladdra i epigastriet när vi närmade oss sjukhuset, snacka om betingning...
Allt blev dock bättre när vi träffat doktorn, fått prata lite om strålningen som följer, planerat återbesök för hormonkoncentrationer för att planera vad det blir för antihormonterapi efteråt. Att det blir tamoxifen är klart men ev med något tillägg som helt stoppar ovarierna... Orkar inte tänka på det nu... Klimakteriet, nästan före mamma, huh... Underskatta aldrig känslan av att inte vara fertil, även om man inte vill ha barn...
När jag kom hem väntade en fantastisk överaskning! Min väninna Lorna (Ja, vi lärde känna varandra som 6-åringar då vi upptäckte att vi ju heter typ samma) som bor i USA och designar ridkläder och även producerar och säljer har skickat en jacka! Fantastiskt grön dessutom! Jag tror faktiskt inte att hon vet att det är min favoritfärg i världen men å så rätt!
Nu är det ju 26 grader idag såjag får svårt att använda den på ett tag men oj vad den skall användas så fort tillfälle ges!
Nu väntar valborgsbrasa med reservation för ev hämtning av full tonåring... Man vet aldrig. Men min levervärden är tydligen inte på topp så mamma bad mig hålla mig borta från hembränt och T-sprit och Dennis tyckte det var dags att lägga av med crack... Nä, svårt att dra ner på något som inte finns, får helt enkelt hoppas att levern klarar tre omgångar gift till. Ska klappa lite på den varje dag, kärlek o omtanke hjälper mot mycket!
Hade jag haft en partygen i kroppen hade jag låtit bli att festa ikväll för din levers skull, jag lovar!
SvaraRaderaDu ser lika strålande ut som Varbergssolen... Kanske jackans förtjänst? Du är helt klart värd lite shyssta saker just nu! Jag började unna mig saker på ett helt annat sätt när jag blev sjuk och det har hållit i sig... Idag strosade jag runt på stan och köpte ett armband i kärleksgåva till mig själv : )Vi måste ses snart!! Har hittat mina headcovers nu... (ett annat resultat av tröstshoppning)
SvaraRaderaDet kan vara min stackars lever som gör mig röd och blossande;-)!!!
SvaraRaderaFattar vad dum enar Sara, håller på att samla ihop egenunningspoäng som räcker till en bärbar dator snart!!! Hoppas vi ses snart! O i alla fall när systeryster kommer den 22 till 27e! Kram