Ett gott liv!

Nej, måste nog förklara en gång igen.

Kanske har varit lite negativ det sista och sjukdomsfokuserad. Det blir lätt så, tro mig...

Men: - Jag har ett fantastiskt liv! Jag har inget i mitt liv som jag just nu skulle vilja ändra på!
En tråkig sjukdom med en rutten men dock botande behandling. Den har dock gett mig en period med tid för tonårspojkar och familj som jag inte haft annars. Den har gett mig tid för reflektion om vem jag är, var jag befinner mig och var jag skulle vilja befinna mig och med det entydiga svaret att jag befinner mig precis där jag vill, med dem jag vill.

Missförstå mig inte, jag vill inte ha cancer men min inställning måste vara att jag faktiskt inte har cancer nu. Den är bortopererad, avgiftad och jag kommer även att strålas och hormonbehandlas för att undvika att den kommer tillbaka. Dessa sex månader av sjukskrivning och tuffa behandlingar har lärt mig saker om mig själv och om mina nära som jag inte fått med mig annars.

Sitter nu med en tandborste instoppad i munnen för att avvärja det värsta illamåendet och skall medans steroiderna verkar passa på att ta en promenad för att på så sätt få ännu ett par timmar att gå då det ju bara gått två dagar sedan giftpåfyllning. När jag kommer tillbaka skall jag titta på Stockholm marathon på TV och tänka på att nästa år, då springer (lufsar) jag själv... Bara att ha som mål att delta, orka ta sig runt, inte på någon tid men göra!!! GULDKANT

Kan inte säga det bättre själv...

Är inte riktigt där än men tankarna finns...

Klicka på länken ovan för en fin artikel om rädslan.

TOMT

SysterYster!

Det är tomt här utan dig!

Tack för
Den passar perfekt i förgiftad mun som smakar ruttenråttröv!

Hade tänkt att vrida bilden rätt men cellgiftad hjärna hade först gömt USB-kabeln till kameran och orkade sedan inte tänka alla de komplicerade steg som krävs för att vrida en bild...

Nä, nu skall jag kolla status på Partille-Johnny, se om alla gummiband hamnat rätt och i rätt färgordning!

Å visst e det punkkossan! En förebild för oss alla som inte vill vara som alla andra!

Ett härligt potpurri av nålar!

Tänkte jag skulle beskriva ett besök på onkologen lite utförligare för alla Er som undrat väldigt mycket över hur det egentligen fungerar. Jag väljer ett med cellgiftsbehandling då det ju är så OERHÖRT spännande...

1. Jag börjar må illa redan på vägen dit, de numera välkända avfarterna till Åsa och Fjärås blir alltmer lockande att köra av på och att låtsas att jag har ett hemskt viktigt uppdrag där och TYVÄRR missar min behandling... Åh, ack och ve...

2. Parkerings-sporten, att stå så nära huvudingången på sjukhuset som möjligt, jag är ju helt plötsligt sånär som handikappad. Att jag promenerar nästan varje dag och även vid tillfälle dristar mig till ett löp-pass märks inte nu. Nej, nu är det SYND om mig för jag är skuuuuuuuuuk!!!!

3. Hissen upp till Onkologen som ligger tillsammans med Hematologen och den Palliativa vårdavdelningen (Hem=blod, Palliativ=i livets slutskede)... Vem i helvete behandlas här? Inte är det jag! Jag åker inlines, cyklar och springer marathon mest hela dagarna när jag inte utbildar mig till läkare, eller, jag tom arbetar som läkare även om karriären hittills varit ganska kort.

4. Min fantastiska sköterska... vågar inte skriva namn men hon vet nog, eller ja, de vet nog, har ju haft två. Kommer och tar in mig och den för dagen medföljande pappa i vårt rum. Där har vi en säng och två fåtöljer så vi har det bekvämt och fint. Där får jag lite mer anti-illamåendemedicin för att kupera det värsta. Nytt för idag är att jag skall prova på akupunktur. Således kommer alltså en alldeles underbar sjukgymnast och stoppar nålar i handlederna och huvudet. Hon pratar och uppmuntrar mig till fysisk aktivitet medans hon snurrar på nålarna så det ilar lite i händerna. Jag har dem i mig ca 20 min och sedan är det dags för huvudnumret.

4. Cellgifterna, men först nål. Mina tidigare så fina kärl har blivit sköra efter inflammationer och gift. Känner mig nu ganska pipig när snällasyster kommer med nålen och tycker allt att det gör ganska ont. Nu inleds väntan på att de läskiga påsarna skall ta slut och jag skall bli frånkopplad från mitt stativ. 2 toalettbesök är obligatoriska då jag samtidigt med gifterna får en del vätska och alltså blir full i blåsan. Första kissomgången efter den äckliga röda påsen är alltid just, rött. Blä... Nålen i huvudet hade nog avsedd effekt, man blir lite som på lyran, då jag pladdrade oavbrutet hela behandlingen! Hoppas era öron höll pops och snällasyster!

5. Jag blir frånkopplad och vi går ut till den mycket nära parkerade bilen.
Jag lovar att jag känner efter i alla hörn av kroppen efter minsta tecken till illamående, yrsel och svaghet. Det går bara inte att undvika. Men peppar, peppar, jag känner mig steroidfladdrig och körig i epigastriet (typ under bröstbenet) men jag mår INTE så hysteriskt illa... Tänk om det kan hjälpa! Det SKA hjälpa! Pappa kör på hemvägen då jag nu anser mig för sjuk för att köra bil, DÅ är man sjuk;-)

Så nu är jag hemkommen till ett hus fulladdat med mat som är snäll vid illamående och som kan småätas med ok samvete. Och just det, levervärdena var BÄTTRE... Skönt!
Sa hejdå till systeryster idag, TACK för titten!!! Det var SÅ härligt att ha dig!

Och Lotta-Potta, du lyckades med inlägget, två gånger... Du är bäst, tack för det, betyder mycket mycket!!!

Avslutar med en Ko, de gör mig ju så glad! Håll tillgodo alla ni som har vett att uppskatta den!

Svunna Tider

En liten påminnelse till alla Er med barn som inte kommit in i tonåren än... Så här kan det bli!
Svarthårig pojke som egentligen är blond. Sugmärkena på halsen bildar för den uppmärksamma ordet EMO.
Hm, någon har alltså gjort sugmärken på min lille pojk, vad mer?

En bild på min vackra vackra kusin Hera som jag hade nöjet att träffa igår med systeryster i den stora staden Göteborg. Bilden är tagen på ett kalas för länge länge sedan innan allt det här började.
Längtar tillbaka till den tiden, den känns härligt oproblematisk och mindre farlig.

Denna vovve tillhörde ovanstående flicka. Vovven hade jag äran att passa en hel del tills hon fick en ny matte. Saknar henne mycket och vet att hon hade trivts här i vår stora trädgård.

Har någon en Ridgeback över skräpandes i något hörn så hör av er, jag tar hand om den på nolltid!


Skulle nog helst vilja... Har ingen som helst lust att åka till Äckel-Varberg imorgon utan hade hellre velat vara hemma i min trädgård och rensat ogräs. Har försökt att tänka på det "rätta" sättet, dvs: - Detta är den femte av sex behandlingar som skall bota och förebygga för eventuella recidiv (fikon för återkomst) av äckliga cancerceller. Jag blir frisk och kommer att om ca tre månader kunna gå tillbaka till ett normalt alldeles underbart tråkigt liv!

... Det är bara så JÄVLA svårt! Vill inte att det skall bli imorgon!!!

Utbränd

Nej, nu har jag tröttnat på att skrapa och måla... dessutom har den aldrig gått så snabbt som jag vill!











Jag ger dig härmed min bättre sida!






Hm, vad varnas för här?

Nedräkning x 2

Usch, vill vara positiv...

Bara 2ggr kvar av äcklig giftbehandling men oxå bara 4 dagar kvar att må bra.

Har laddat upp med kex för småätning mot illamåendet. På onsdag skall jag köpa en massa jordgubbar för att försöka mota bort det värsta.

Skall få akupunktur innan de ger mig giftet för att se om det hjälper och snälla mamma har bokat tid för taktil massage redan på torsdagen. Tror jag är villig att prova ALLT för att slippa skitillamåendet. Tar gärna emot nålar a la Hellraiser!

Fina systeryster kom igår med en massa salta o sura godisar för att hjälpa mot fadd smak i munnen, TACK, du är bäst!!!

Nu skall jag locka ut systeryster på promenad så hon får se korna!

En helt vanlig dag!

Idag har jag haft lite måsten!

Det känns nästan konstigt att ha tider att passa när man under så här lång tid bara lullat runt och tagit dagen som den kommer. Men idag var det alltså dags! Bilbesiktning klockan 10.55 och jag skulle köra själv. Upphämtning av Filip 14.30 för att äntligen klippa bort ful utväxt som borde klippts bort för 2 månader sedan!

Fick alltså planera min dag! Ojojojojoj vad det blev snurrigt! Upp med pojkarna lite före sju. Frukost och ivägskickning av dem. Ut och springa intervaller 10x200m, alla i snabbare tempo än 5min fart (inte så snabbt mao för de oinvigda... förresten, vet ni inte hur oerhört viktiga dessa tider är? Gå in på Majornas iks hemsida så kan ni i gästboken läsa kilometervis om olika träningstempon!) Hem och duscha och iväg.

Bilen blev godkänd, bara en liten parkeringslampa som inte lös men den behövde jag inte komma tillbaka för! JIPPI!!! Dennis har en strategi att det ALLTID är jag som besiktigar våra bilar då de så gott som alltid går igenom då fastän han anser att bilen egentligen förtjänar några 2or. Han tror att jag flörtar!!! (suger av... säger han över min axel nu!!!) Skulle jag flörta? ALDRIG!!! (Det grövre påståendet tar jag inte ens upp, fy Dennis!!!)

Jag ÄLSKAR att flörta och flörtar så mycket jag bara orkar med dem på bilprovningen, älskar att åka till Mekonomen och få MASSA hjälp oxå! Fy vilken dålig kvinnlig förebild jag är men jag GILLAR INTE att få olja på händerna och måste jag öppna huven så börjar jag nästan grina...urk!!! Tvätta bilen i apparat och tanka den, det är lagom sysselsättning för mig.

Vi kom iväg till frisören och Filip blev fin i håret. Vi hann också handla alla saker som är livsnödvändiga inför ett 3-dagars LAN. Dvs, chips, energidryck, läsk, billys panpizza och annat onyttigt. Tänk att jobba somfritidsledare, dessa tonåringar tre dygn utan dusch, varm lokal och testosteronsvett... De är SANNA hjältar och måste vara befriade från luktsinne!

Stinkiga pojkar!!!






Säger bara... Hur har folk tid att arbeta?

"Intervallträning" - "Intervallillamående"

Dessa små, små pojkar har nu hör och häpna, blivit ca 177- resp 162 cm!
Deras oerhörda söthet till trots tvingade denna elaka mor dem ut på en inlinestur. Denna tur skulle bedrivas samtidigt som den elaka modern försökte springa-lufsa-gå. Projektet lyckades tack vare hot om omedelbar dataavstängning på oviss framtid om de vägrade. Tur att man giftbehandling till trots ändå orkar vara en räpa!

"Löpningen" bedrevs i icke-världsrekordfart om ca 7 min per km i genomsnitt med 2st tempoökningar då jag lyckades hålla ca 5 min per km i 300 resp 200 meter.
4-minutersfart känns ganska avlägset...
1 km på 3.19 likaså... Denna tur tog alltså 47 min och stärkte humöret med 47 meter.

Annars är det största dilemmat just nu varför i helvette jag fortfarande smakar gift i munnen. Den hemska smaken kan komma när som helst efter matintag och är verkligen vidrig. Den är så intensiv när den är som värst att jag på allvar överväger att helt sluta äta!

En annan sak är det konstiga tidsperspektiv som intagit min vardag. Första dagarna efter behandling vill jag bara ska försvinna, de skall gå så fort så jag knappt märker att de finns. Däremot de dagar som kommer efteråt vill jag aldrig skall ta slut. Tex skall min fina syster komma på fredag och jag längtar, fast ändå inte, på fredag är det inte ens en vecka kvar till nästa behandling och jag VILL INTE!!! Jag mår instinktivt illa bara jag tänker på den 27e maj, ser en droppflaska, tänker på varberg, tänker på onsdagar, det tar aldrig slut... URK!!!

Näpp, får fokusera på den stora händelsen imorgon som är:
1. Jag börjar köra bil igen efter senaste behandlingen
2. Jag skall köra bilen till bilbesiktningen och hålla alla tummar för att den går igenom
3. Jag skall äntligen få den lille tonåringen att klippa sig och bli av med den hemska utväxten

... och INTE tänka på att det bara är en vecka kvar... BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Energi!!!

Hade en Ootrolig fredag!

Eller vad sägs om dessa skönheter? Avser då både hav och sko...


Blev hämtad av Jonas på morgonen och fick en heldag med Friidrottenshusbesök, inköp av hemskt nödvändiga nya springdojjor och keps. (Ännu en huvudbonad, jag vet.)

Detta följdes av havsutflykt med stopp på liten ö med fint hus och fantastisk veranda där vi proppade i oss kräftor och räkor, mums! Görs på tok för lite! Tack Jonas för denna fantastiska dag! Dennis är dig oändligt tacksam då mitt humör steg 800 grader!

Blev avsläppt hemma, sprängfylld av energi varpå jag tog mina nya fina skor och min nya fina keps och min fiiiiiiiina klocka och stack ut och gick-joggade ca 7km. Tror jag ska kalla det för progga, dvs inslag av både promenad och jogg. Insåg att om jag proggat varvet skulle det tagit 3 timmar, HA, nästan elit mao!!!
Som han kanske? Vissa likheter kan skönjas...





Lördagen så... Dags för Inspiration av stora mått: Göteborgsvarvet!

Vi stod ute på hisingen och kollade in löparna, blandade känslor måste medges... Ville så gärna sprungit, men inte i det tillstånd jag är i nu.

Tänk om denna energiansamling kunnat utnyttjas? Undrar hur många hushåll som kunnat försörjas?
Fick finbesök av min kurskamrat Frida efter avslutat tittande på löpare. Så himla mysigt!

På söndagen var det 17-års kalas. Den store tonåren skulle inkassera presenter så jag och Dennis gjorde potatisgratäng för ett helt kompani och grillade en massa stackars kycklingar. Tror de flesta var nöjda, kanske inte kycklingarna då. Alexander var i alla fall nöjd nog att låna min peruk.

Inget Göteborgsvarv i år...

Så här såg det alltså ut för 10...10!!! år sedan.

Kort hår då med, lite snyggare frisyr måste medges... Lika många kilo som år sedan och då var det dessutom liiiite mer muskler.

Med på bilden är Lotta, vi har sprungit många, långa, härliga mil ihop. Vi sprang vår första mara tillsammans, bara en så´n sak! Från start till mål! Jag är glad att hon fortfarande finns med mig som pepp fast jag inte springer så mycket nu, (o inte har gjort under mina många studieår...) ett ovärderligt stöd. På lördag ska jag in och heja på henne när hon springer varvet under 1.30!

I morgon skall min fd kompanjon, nuvarande vän, ända från videoeran (lever jag i cancereran nu?) in till Friidrottenshus och hämta hans nummerlapp och kolla utställningarna, kan hända jag kommer hem med ett par nya löparskor. Skall bannemej klara av att nöta ut ett helt gäng till och när den här skiten är över skall jag springa en mara igen!!!

Vackra Lola

Oj oj oj...

Tuff omgång detta!
Illamåendet slog klorna i mig ordentligt och jag har verkligen varit en spya hela jag känns det som.
Har inte kräkts på riktigt men småspytt i mun flera gånger.
Äckligt? Jag har inte lovat någon en fin o smultrondoftande blogg utan här är skiteländet på riktigt! För att kompensera det otrevliga kan jag berätta att jag i alla fall sluppit att bli förstoppad denna gång.

Kravlade mig upp ur värsta sörjan idag och tog en lite förkortad morgonpromenad. Var bara tvungen att kolla in korna, blir ju så glad av dem! De var kvar, alla 6!

Vek tvätt och fixade till mig lite inför dagens strapatser. Dvs kröp ur cellgiftsbyxorna och hängde in mina bröst i en BH och drog tom på mig en klänning!

Mamma kom och hämtade mig för min ultimata "high", den underbara timma då jag blir taktilt masserad och klämd på mina antiillamåendepunkter - helt enkelt ljuvligt!
Mådde som en prinsessa efter denna utsvävning och vandrade upp mot Johanneberg för att äta lunch på VR deli, ett ställe min fantastiske blivande make tipsat om som det enda ställe han varit och gjort rörjobb på och faktiskt kan tänka sig att äta på även efteråt. Dvs, kliniskt rent och släta rena ytor! Ni som känner min Dennis vet att rena ytor och räta vinklar är något han går igång på!

Fin och ren lunch fick jag och efter detta äventyr vandrade jag vidare till Sahlgrenska för att vara med på makeupkurs för cancerkvinnor. Tack Sara L för tipset!
Hann innan kursen började gå förbi MAVA och krama min Sara-Sara som jobbar där nu innan AT. Konstigt att från att ha gått omkring på sjukhuset som kandidat och jobbat som underläkare nu vara där som - sjuk? En konstig känsla av att ha misslyckats kom över mig. Är det så jag ser mig själv? Misslyckad för att jag nu skulle jobba som doktor men istället är omhändertagen som patient? Herrejösses, detta får jag nog analysera mera!

Väl på KK fann jag mig i ett rum med 11 kvinnor med olika stadier av skallighet, eller, en del hade faktiskt sitt hår kvar men vi Kojaks var i majoritet. En viss motvilja märktes när de två tjockhårade hudvårdarna befallde alla att ta av peruker och sjalar - känsligt det där...
Efter en genial inledning där tjockhåringarna förklarade att den här eftermiddagen helt skulle gå i skönhetsvårdens tecken och inga mediciner skulle diskuteras blev stämningen bättre och som bäst blev den när vi alla berömde varandras nya påmålade ögonbryn. Tänk vad fint det blev!
Lite kul var det oxå när ett geni undrade om den stora flaskan i väskan med produkter som vi fick med oss därifrån innehöll schampo. Så om du behandlas med cytostatika måste jag varmt rekommendera denna träff, en eftermiddag med sminktips, en fullspäckad väska med hudvårdsprodukter och smink och dessutom dessa fantastiska flintar och inte ett ord om cancer!

Blev hämtad av den fine mannen som körde mig hem fastän jag hade på mig en klänning han hatar. Denna man, denna man, ooh en sån man!

O du, syster-yster... De där stickningarna får nog vänta till nästa giftomgång, men jag lovar, då kan de nog bli aktuella allihop!

Min tunga är 100 gånger så stor!!!

Här är sensorikens Homunculus. Han är en man som förklarar för oss hur stor andel av hjärnan olika sensoriska upplevelser tar. Ganska logiskt att händer och fingrar får stor plats, vi är ju hemskt beroende av dessa. Ganska logiskt också att vissa delar får liten plats då vi inte "tjänar" på att känna så mycket från våra tarmar tex. Räcker bra som det är!

Vill bara påpeka nu, då jag ju är i ett gnälligt stadium idag, att gifterna gör att hela min Homunculus är en tunga! Den gör så att smaker blir äckliga och fyller min mun så till den grad att jag inte kan svälja vilket leder till det äckliga faktum att: - JAG MÅR ILLA!!!

Sömntuta!

Bestämde mig hastigt för att vara en DÅLIG mor idag och inte gå upp med mina pojkar. Nä, nu ska här sovas!

Grusig i ögonen en stund senare tänkte jag att japp, då har man i alla fall försökt ta sovmorgon! Startade igång telefonen och gulp, klockan var halv elva! Vad är det för gift de ger mig egentligen???

Tittar på papper som borde tas omhand men flyttar nog fram detta till imorgon, har ju knappt hunnit vakna! Dessutom kanske jag inte mår illa imorgon, den magiska gränsen närmar ju sig... Så skönt det ska bli! Nästan så jag kan tänka mig att gå och lägga mig och sova till imorgon bara för utifallatt...

Nä, födan smakar fortfarande ruttenråttröv så nu får det bli operation avledning! Ut och promenera i det fantastiska vädret! Väg utan backar är redan utstakad och klar, mobilen är laddad om jag skulle behöva ringa efter vägassistans - bärgare att föredra nu efter "oförklarlig" viktuppgång... Visste inte att man blev tjocksmock av att äta kopiösa mängder salt och fett och inte röra sig mer än mellan säng o soffa!

Alltid lär man sig något nytt! Skall utnyttjas i framtida läkargärningar!

Och Susannah, jag tror du har rätt. Det var Alexander som var med och redan då hade ett oh så fint intresse för dessa hemska nålar. Synd att han bestämt sig för byggbranschen!

Trött så trött...

Inte ens steroiderna klarar av att hålla tröttheten borta längre, vilket är sköööönt, då kan jag sova bort dagarna med mest illamående och äckelsmak i munnen. Sov tre timmar middag igår...

Vaknade iofs inatt kl 0200 men somnade med hjälp av en insomningstablett in igen och sov åh så gott fram till lille tonåringen väckte mig och fixade frukost. Pussar till honom!!!

Nu är det helg och man förväntas ha planer... Jag har en SOVA, vila och inte göra ett ruttet handtag! Hoppas att den kan matcha resten av familjens...

Får se i eftermiddag om jag orkar masa mig ut till brevlådan eller nå´t... Kanske kan orka duscha?

Varberg, sorry men nu är du nog förevigt förlorad...

Då tog vi oss ännu en resa till Varberg. Denna gång med store pojken som sällskap. Sovandes i bilen på väg ner och på väg tillbaka i en kroppsställning som nog får betecknas som allt annat än ergonomisk. 175cm pojke dubbelvikt åt sidan fastspänd med bilbälte, låter det bekvämt?

Alexander tittade nyfiket på när "min" sjuksköterska stack mig i armen och satt infarten på plats, inga tecken till svimningsanfall eller onödig medömkan där. Dessutom en massa bra frågor om hur cytostatika och koksaltslösningarna går in via den otroligt flashiga "växeln".

Själv har jag lagt mig till med en 30 sekunders otrolig självömkan precis när de skall sticka mig och tänker mycket på hur jag hatar dessa eviga stick fast de inte ens gör speciellt ont! Får ju ifs skylla mig själv då jag inte ville ha någon port...

Kuratorn kom och hämtade pojken och de var iväg en ganska lång stund. Säkert bra för själen!
Mamma skall också få prata lite med henne, usch vågar inte tänka på hur jag hade känt om detta (kanske inte just bröst då) hade drabbat någon av mina pojkar! Fy i helvette! spelar nog ingen roll om man är äldre eller yngre, man fortsätter ju vara sina föräldrars unge!


Finbesök i sjuksängen!
Någon tycker att det är dags att jag vid 40-års ålder lär mig rätta uttrycken och skaffar en lite coolare huvudbonad än alla cancerdukar jag använder.

Efter väl förättat värv åkte vi hem. jag blev dumpad och pojke och mormor åkte vidare till Freeport för födelsedagsshopping.

Mådde sämre än jag minns att jag mådde de tidigare gångerna, jag känner att kroppen inte är i lika bra skick som innan detta började. Mådde riktigt spyilla och trodde inte att jag skulle klara av att inte spy med med konstant intag av vindruvor och riskakor lyckades jag stå emot.

Tröttheten är också tyngre, nu sover jag hela natten fastän jag tagit mina steroider och sov middag när jag kom hem. En sån latmask jag blivit!!! Slipper ju ta insomningstabletter vilket ju är en fördel. Måste kolla FASS om de är elaka mot min lever, vill vara rädd om den!

Nu väntar ca en vecka med skitmående och trötthet och jag hoppas bara den går riktigt fort! Hoppas jag kan sova bort så mycket som möjligt av den och jag lovar, det hjälper att det regnar, blir lättare att stanna inne och inte fyllas med måsten och borden. Promenaderna känns ganska avlägsna just nu...

Hemma igen!

Stockholmstockholmstanivärlden, stockholmstockholm...

Hemma igen efter en lyckad helg i huvudstaden. Härligast som vanligt att träffa systeryster!Kärt återseende!!!

Vi åkte långsamtåget på lördagen och orkade inte med några utsvävningar efter den oerhörda nervspänning detta projekt medförde. Sparade istället våra krafter för en Skansenutflykt på söndagen då vi tog tillfället i akt att betala för något som i det närmaste är helt gratis i Göteborg! Slottskogen är FANTASTISKT!!! Nåja, lite cred får de allt få stockholmarna, Järv, Varg, Björn och osynligt Lo finns ju inte i Göteborg. Dessutom kan man med lite skicklighet betala dubbelt inträde och även få se de äckliga reptilerna och en massa apor i olika storlekar!

Kan det bli ondskefullare? Ett cytostatikum av dessa tänder och all cancer vore botad!

Fast en hög med Lemurer är ju ganska charmigt! Man kan inte komma för nära, aldrig någonsin...

Efter en uttröttande dag blev det god pizza och ett försök att gå på bio. Hur det gick kan ni läsa på min systers blogg: http://skitidetdu.blogspot.com/. Hon uttrycker vad jag känner och tycker i fallet på ett betydligt bitskare sätt än vad jag klarar av så jag säger inget mer...

Så var det äntligen måndag och dags för huvudnumret! Metallica!!!
Fin gest att dela ut T-shirt och nedladdningskod till alla, gjorde en redan fantastisk konsert ännu mer fantastisk! Hade tyvärr ingen peruk med mig och kunde således inte headbanga något vidare vilket jag tror uppskattades av de båda tonårspojkarna. Var nog illa nog att jag sjöng med!
Festade till det med en 3,5a för att komma i lite extra konsertstämning men samtidigt vara snäll mot min stackars lilla lever. Mums så gott!!!

Så idag, tågresa och nu, äntligen hemma! Tyvärr dock med en otrevlig känsla i bröstet, nu ska illamåendeskiten börja igen. Nu ska jag bli steroidäcklig och smaka död råtta i munnen. Nu skall jag bli andfådd och få hjärtklappning... FYFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!

Ska iväg och handla så att det mesta finns hemma så jag slipper tänka på det de närmaste äckliga dagarna. Ska prova med piggelin mot illamåendet och ska köpa ett helt paket!

Drömde natten till igår att jag går igenom allt det här helt i onödan, att det inte finns några muteradeäckelceller någonstans i min kropp. Skrämdes av styrkan i den dubbla känslan, visst vill jag att det skall vara så men... Att gå igenom allt detta och det som kommer för kanske ingenting... Räcker det med att jag skriver: ÅNGEST?

Nattsudd!!!

Herre min Jösses!

Vi kom inte hem förrän ett inatt!!! Jag vet faktiskt inte när jag senast var uppe så länge.

Brasorna var fantastiska, stora och mäktiga och jag insåg att jag nog aldrig varit på en Valborgsbrasa i hela mitt liv.

Som stadsråtta i tonåren var Valborg mest förknippat med kortegen och Liseberg dit vi gick och tiggde pengar för att finansiera vårt tjuvrökande. Hemskt förslagna var vi! När jag blev lite äldra handlade Valborg mest om att undvika kortegen, Vasaparken och slottskogen med alla fulla tonåringar.

Nu blev det då en Valborgsbrasa med ständig telefonkontroll av tonåringarna så att de inte var ute och gjorde något jag hade gjort i deras ålder. Båda var dock hemskt skötsamma och ingen alkoholdoft kunde förnimmas runt någon av dem.

Idag som jag till följd av detta oerhörda nattsuddande ända till halv tio, underbart! hann bara ta en kopp kaffe och en macka innan det var dags att bege mig till Trädgårdsföreningen för att träffa två av mina "partners in crime" från just tonåren.
(Obs! Personerna på bilden har jag ingen aning om ifall de har något med texten att göra...)
Vi fikade och pratade gamla minnen i tre härliga timmar i den fantastiska solen så nu känner jag mig ganska färdig med solen och skall snällt hålla mig i skuggan resten av dagen.

Imorgon bär det av till Stockholm! Äntligen dags för ett nytt försök med Metallica och en ny tonårsfödelsedag! Dessutom ska min snälla syster lära mig att lägga in länkar på bloggen, som Alexander brukar säga... Jag är stenålders och jag växte upp i svartvitt!