Oooliiiidlig smärta!!!

Whohahahahahahahahahaha! HAHAHAHAHAHAHA!!!

Jag vann!!!

Kampen mot den förlorade kroppen, kampen mot de äckliga gifterna, kampen mot de löjliga cellerna!
Nej, jag har inte kommit på ett bot mot cancer men jag har "sprungit"!!!
Dag 10 efter gift! Grym e jag! En runda på 5km, det tog "bara" ca 34 min och ja, jag gick upp för backen.
Och ja, mina lungor sprängde, och nej, jag såg inte havet, blommorna, vassen eller träden. Mina ögon var upptagna med flimmer...
Mitt hjärta slog som besatt och skrek åt mig att sluta.
Min fantastiska Garmin visar att min medelpuls låg på 163, vilket är en bedrift då min maxpuls är -högst ovetenskapligt uträknat 185... Hade jag varit min egen doktor hade jag sagt åt mig att jag är dum i huvudet... Skyller även det på cellgifterna!
Vem FAN behöver syre? Inte jag i alla fall!!! Har just kommit på att eftersom ett av de äckliga gifterna är hjärttoxiskt ska jag låta mitt hjärta pumpa runt det extra mycket och på så vis bli immun!
Vem säger att man blir snygg av att springa?
Växtkraft!!!

Nä, ska stappla in i duschen och ut och leka med ogräset! Skall oxå fira att det är den 2a sommardagen på Island och att jag inte bor där!