En gummidojja avtagen till förmån för en sjukhussäng...
Just nu känns det så, orkar ingenting... Vill bara ligga, vila lite, kanske slumra... Fast då kommer illamåendet, fladdret i bröstet, vad ska jag göra? Vart skall jag göra av migsjälv?
Giftbehandlingen är förrädisk då jag de första dagarna är speedad av steroider, mår ok och orkar träffa folk och göra lite saker. Då tror jag (korkad, godtrogen, vill att det ska vara så, whatever...) att: - Bra, denna gången blir nog rätt ok ändå!!! Jippi!!!
Då kommer storsläggan, bankar in skallen på mig och lindar in hela mig i gladpack... Jag kommer ingenstans!!! Jag tittar upp mot köket och tänker att "om jag bara får i mig nåt att äta så mår jag bättre", fortsätter att titta och inser att, jävlar, köket kom inte hit av sig självt nu heller o jag ORKAR inte gå upp för de tre trappstegen för jag är trött, trött så in i jävlar trött och dessutom mår jag illa för att jag inte har ätit...
Dagen igår gick i ett töcken av soffliggning, tom för trött för att titta på de nya 31 usla TV-kanalerna jag vurmade så ömt för. Den lilla energi jag har över använder jag till att riktigt häcka ner mig själv och se på min mage och inse att: Jaha, inte bara sjuk och illamående utan även klimakterie-steroidtjock... Oviktigt i det stora hela men om man nu ändå skall må skit så...
Nä, bästa jag rullar iväg min gladpackinvirade kropp till soffan och sover bort ett par dagar så känns det bättre sen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar