söndag 17 januari 2010

Hur gick det se´n?


På väg tillbaka till jobbet idag. Skall ta tåget i eftermiddag och jobbar som, numera konstigt vardagligt vanligt imorgon. Har haft en lång, skön helg hemma med familjen med vanliga familjeproblem som middagsval, datatid kontra träningstid, ekonomi... ANGENÄMA problem mao.

Cancerspöket härjar vidare i perioder. Idag har jag dock ingen cancer, andra dagar är jag helt uppfylld av den. Skräcken kommer nog att minska allteftersom tiden går men den är fortfarande högst levande och har en förmåga att trycka undan allt det som helt rationellt talar emot den...
Jag har sedan jag började arbeta gått ner en del i vikt, skulle kunna vara positivt eftersom jag gick upp en massa under behandlingen men i de värsta perioderna tolkas det som ett negativt symtom... VIKTNEDGÅNG = CANCER!!! Följdaktligen; jag har aldrig njutit så av mina valkar som jag gör nu! Mumma för själen!

Träningen går sådär... Är ganska övertygad om att jag tagit mig vatten över huvudet då jag bestämde mig för marathon i sommar, tom göteborgsvarvet känns ganska avlägset. Har en trötthet i träningen som jag inte kan känna igen sedan tidigare. Jag tar helt enkelt slut och känner mig som om jag väger en 200kg där jag lufsar fram. Nåja, hjälper ju iallafall inte att INTE träna!

Arbetet är fantastiskt kul! Bra arbetskamrater och jag lär mig MASSOR!!! Jag är så glad att jag valde att göra min AT på ett litet sjukhus, ingen chans att gömma sig i linneförråden här inte, även om jag misstänker att jag fått en del fördelar schemamässigt efter min sjuktid. Det tackar jag för, för som sagt, en del dagar är jag extra skör och vill bara krypa ner i familjens trygga famn... Vissa dagar känns det som om jag inte träffar en patient som inte har eller har haft cancer, inte ser en rtg-bild som inte tagits för att leta/utesluta metastaser. Detta på gott och ont. Gott när man träffar dem som lever vidare och kommer in för så okomplicerade saker som frakturer, ont när sjukdomen tagit över och inget hopp längre finns.

Håret då? Jodå, det växer, brunare än tidigare och av en sorts rak kvalitet som jag inte haft tidigare. Frisyren är fortsatt kort då jag tycker det är så oemotståndligt härligt att gå till frisören så jag tar varje tillfälle i akt och då blir ju håret inte så långt... Konstiga virvlar har jag fått oxå, kan bidra till längtan att hålla håret kort!

Tack igen alla för allt!

PS. Någon som blev förvånad över den nya färgen? Nähä, trodde kanske inte det!

måndag 31 augusti 2009

Slut...

Så, nu var man odödlig igen!

Dags att ändra inriktning på denna blogg. Får se i vilket format och i vilken färg.

TACK ALLA FÖR ALLT STÖD!!!

Kramar i mängd!

torsdag 27 augusti 2009

Tacktacktacktack!

För alla värmande kommentarer. Här och på FB.

Nu är det EN, 1 gång kvar!

Var i varberg idag, hos doktor cancer, pratade om fortsatt behandling, får tänka på det sen. Nu; EN gång kvar, sedan champagne!!!

Vi får väl se vad som händer med bloggen, om den överlever eller får transformeras till en blogg om livet i värmland, som veckopendlare med famljen här hemma och om träning så klart.

Kommer det gå att uppnå målen? Självklart! Frågan är bara hur...

Dåliga nyheter... Mitt Hb är nu fantastiska 128!! Har aldrig haft så högt... Kan alltså inte skylla på det längre när det är jobbigt att springa. Dööööh

tisdag 25 augusti 2009

Hahahahahahahahahahaha......dööööööhhhhh

Ojojoj... Synd om den stackarn som skrev inlägget före detta... Suck!!!

Japp, ryckte upp mig även denna gång och befinner mig nu i ett så nära normalstatus jag faktiskt tror orkas uppbådas i denna onormala tid.

Trött så in i norden idag oxå... Skulle kunna somna för natten nu tror jag. Måste samla kraft för att ringa mina nära och kära och faktiskt orka ha en konversation. Segt helt enkelt...

Strålningen gick finfint idag! Inte en enda patient i väntrummet när jag kom och jag hann bli klar innan det kom någon efter mig, tänk att det kan göra så mycket!
Däremot ringde de från MIN onkologavdelning i Varberg, shit, hade nästan hunnit glömma att jag hade en sådan, och ville flytta fram mitt läkarbesök från nu på torsdag till nästa fredag.
NO WAY!! ALDRIG!!! Detta är min SISTA cancervecka!!! BASTA!!!
På måndag, när de flesta slutar röka och börjar banta slutar jag med cancer... Japp!
Således vägrade jag och får väl se om jag åker på bassning för att jag kommer innan strålningen är avslutad.

Samlade ihop mig till en liten löptur igår efter bloggspyan. Det gick ganska bra, eller, jag orkade i alla fall 1km i 5-min fart, sedan tog jag däremot slut, men ändå, 1km!!!

Skulle göra lite repris idag, sprang från gymet och hem nu på eftermiddagen. Hahaha, höll på att faktiskt dö på riktigt! Hade BESTÄMT mig för att inte gå i backarna. Det gjorde jag inte heller... Hade oxå BESTÄMT mig för att slå längdrekord, dvs springa längre än 7,5km utan att stanna. Det gjorde jag, 8km blev det, med livet som insats och med myrsteg! Det är en KONST att springa så långsamt som jag gör nu! Kanske borde tävla i det... 42km känns ganska långt bort...

måndag 24 augusti 2009

Hoppa över detta inlägg...



Strålning suger...
Riktigt jävla mycket suger det...

Nej, det gör inte ont. Nej, jag mår inte illa. Nej, jag har knappast några biverkningar alls.

Men, jag är trött... Trött så in i döden... Ibland för trött för att ens orka öppna munnen och prata.
Jag är trött på att sitta i ett jävla väntrum bland peruker och skalliga varenda dag. Jag är trött på att det emellanåt rullas ner någon VÄLDIGT, VÄLDIGT sjuk person som påminner mig (& troligtvis alla andra i det förbannade väntrummet) om hur jävligt det kan gå... Trött på att faktiskt bli rädd och att faktiskt emellanåt inbilla mig att jag har metastaser ÖVERALLT! Trött på att som en magnet dras till de hemska bloggarna som skrivits av personer som insjuknat och inte överlevt. Trött på att ha dragit in ett cancermonster i vår familj. Trött på att emellanåt låta monstret ta överhanden, bli svag och självömkande... Det finns inget osmakligare än självömkan och när jag då ramlar ner i detta gyttjiga äckliga hål har cancermonstret övertaget och flinar mig självbelåtet i nyllet.

"Haha, där fick du! Du kan ju tro att du skall ta dig genom detta stark och oskadd, lite svedd och ärrad bara. Jag ska allt få ner dig på knä och du skall få krypa i detta självömkans stoft."

I fredags när jag fick mitt schema för strålning denna vecka insåg jag att jag inte skulle bli klar med strålningen på torsdag utan först på fredag eftersom de har stängt på onsdag. Snacka om droppen... JAG SKULLE BLI KLAR PÅ TORSDAG!!!! VI SKA DRICKA CHAMPAGNE PÅ TORSDAG!!! Villintevillintevillinte strålas på fredag oxå!!

Jomenvisst, jag inser precis vilken liten jävla betydelse det har om jag behöver strålas på fredag istället för på onsdag. Jag är sjukskriven, Dennis är ledig på fredag, spelar roll...

Men nu. Roliga saker!!! Jag har hår!!!
Jag drar fingrarna genom håret!!! Skall snart köpa fudge, schampoo och balsam!

fredag 14 augusti 2009

Mammografi

Idag kom det en kallelse för mammografi.

Jag tror att det är den första kallelsen som ska komma enligt vårdprogrammet och vet alltså inte riktigt om jag verkligen skall gå. Körtelvävnaden i bröstet har väl knappt hunnit läka på de två veckor som hinner gå efter sista strålbehandlingen.

Undrar vad som hänt om jag väntat med att söka för min knöl och blivit diagnostiserad med bröstcancer nu i september istället för i januari. Spridningsrisken borde ju rimligtvis varit större och antagligen knölarna också. JAG ÄR TACKSAM FÖR MIN NOJJIGA SIDA SOM GJORDE ATT JAG SÖKTE I DECEMBER!!!

Joggade med Dorthy igår. 6,5km i 5,58-tempo, uppförsbackar bortrationaliserade. Idag blev det 4,7km med urcellen så jag känner mig riktigt duktig. Nu väntar gräsklipparen med alla byglar indragna. Får se om jag orkar samla kraft så det räcker. Saknar Dennis och Filip. Huset är stort och tomt utan dem. Som tur är har Alexander med vänner intagit hemmet så här är i alla fall inte tyst och tomt!

torsdag 13 augusti 2009

Ryck upp dig!!!


Nä, färdigångestat för denna gång! Nu skall jag glädjas åt mitt ganska stora utbud av tid. Denna bristvara i detta ganska snabbsnurrande samhälle. Har ju ett startdatum för jobb nu och då blir det nog lite annorlunda!

Igår hade jag tid att efter strålningen (som gick så fort att jag nästan inte märkte att jag var där, inte en peruk så långt ögat nådde!!!) fika med Matilda. Mysigt värre! Hann oxå hjälpa Dennis att med pojkarnas hjälp röja ur garaget så att plats kunde göras för båten som tyvärr skall säljas.
Jag hann storhandla, morgonpromenera samt träna på gymmet. Kvällen avslutade vi med en ganska dålig film, men ändå!

Idag skall jag hinna umgås med Sara-Sara som gör sin AT i Jönköping men är här för Way out west. Skall bli finfint detta! Jag skall oxå hinna med en joggingtur med Dorthy, en gammal arbetskamrat. Sedan, när kvällen kommer skall jag vara alldeles ensam hemma, Dennis är i köpenhamn och pojkarna är som regel ute vid den tiden av dygnet, vampyrer ni vet... Undrar om jag skall hyra något riktigt sockersött och kanske proppa i mig massa sådant oxå?

Tack urcellen och moster för kommentarerna, det värmer när orken och motståndskraften inte riktigt är på topp! Nä, nu skal här stålsättas å det vilda och jag skall in i strålningsgrytet med högburet huvud och leka att jag är där för att de som jobbar där inte skulle ha något att göra annars!!!