Jag är numera skallig, skallig som Kojak (för oss som mins denna superspännande deckare) eller kanske Mark för de lite yngre...
Jag har dock märkt att mellan giftbehandlingarna så växer det på huvudet. Inte mycket, det blir ingen liten luden matta utan mer som en gles sticksig benhårsbeklädnad. Det är INTE snyggt kan jag i alla fall meddela! Dennis tar med glädje tag i rakskum och hyvel och hyvlar mig blank och len igen.
Jag har skaffat en peruk också. Man får bistånd till det som "cancerpatient" och betalar bara 300kr för en peruk som egentligen kostar 3000kr. Två sådana får man hämta ut.
Jag har hämtat en, den är mörk, platt, glansig och har lugg, dvs allt det som mitt egna hår INTE är! Perukdamen blev lite konfunderad när jag inte ville ha en peruk i äkta hår som var lik mitt egna, blonda lockiga hår. Jag förklarade att de som känner mig vet ju, i alla fall de flesta, att jag inte har något hår och att hur peruken än ser ut så vet de ju att det inte är mitt hår. Jag har ALDRIG kunnat ha lugg, virvlar överallt! Jag har ALDRIG haft platt, glansigt, rakt hår av samma anledning plus en del lockar. Jag har ALDRIG vågat färga mitt långa hår mörkt av rädsla för att färgen aldrig skall försvinna och jag skall få en omvänd utväxt...
Så ser ni en Lola med långt, brunt, platt hår med lugg så japp, det är jag!
Nu skall jag samla kraft inför dagens giftbehandling och njuta av de sista timmarna med bra mående för en period. Jag skall njuta av det faktum att jag i förrgår släpade mig ut och joggade 7KM!!! Hurra för mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så jävla hurra för dig! Du är bäst!
SvaraRaderaI am!
SvaraRadera