Idag är första dagen på resten av ditt liv - haha, där fick du!!!

Nästa pucko som säger att man får cancer för att man tänker negativa tankar och inte "mår bra" skjuter jag... Eller ännu hellre, donerar jag en cancercell eller två till!
De är hemskt aggressiva så jag lovar att detta ringa antal räcker och blir över för att de små rackarna skall proliferera (fikon för föröka sig) och bilda tumörer hos vilken "var och en är sin egen lyckas smed" person som helst!

Jag är en glad människa! Jag lever ett liv som jag ÄLSKAR, omgiven av människor jag inte skulle vilja vara utan en dag. Jag har precis uppnått ett mål jag strävat efter länge och efter 6,5 års studier tagit min läkarexamen! Jag bor där jag vill med dem jag vill, jag har fått ett jobb efter examen, ett jobb jag sett fram emot att få börja med sedan jag fick det i höstas.

Nu sitter jag här och väntar på att hjälpmedelscentralen skall höra av sig så att jag hinner prova ut en peruk innan jag påbörjar min första cytostatikakur på måndag. Jag kommer nämligen att bli skallig, flintis och se ut som en "cancersjuk"... Jag har ett apotek hemma som hade gjort vilken 80-åring som helst avundsjuk... Jag har fått en sjukskrivning som gäller tom augusti -09! Hallå, det är ju för i helvette JAG som sjukskriver! Jag blir INTE sjuk, jag är DOKTOR!

Hur blev det såhär?

En liten knöl, en knöl som inte riktigt kändes som de andra knölarna i mina nästan alltid lite knöliga bröst. Jag upptäckte den i duschen i höstas, kände efter igen i sängen och den fanns kvar. Bestämde mig för att låta den genomlida två PMS-faser för att få en god chans att försvinna, vilket den ju inte gjorde. Tog mig således tid att på min urologssk-placering 3/12 ringa min VC och beställa tid för kontroll. Bara för att ha gjort det...

Fick tid 10/12, ssk frågade om knölen var olika stor och öm under menscykeln, det skulle visst vara ett gott tecken. "De flesta knölar i brösten är INTE cancer". Doktorn kände och remitterade för mammografi. Fick tid i december 18/12.
Knölen syntes på mammografi och ultraljud och doktorn kunde bara bekräfta att den inte såg cystisk ut, vilket hade varit bra. Hon fick därför gå vidare genom att sticka in en lång nål i knölen och suga ut celler som fick analyseras vidare. Inte en så härlig upplevelse men jag såg för mitt inre en vänlig kvinna framför mig som lite mer än ett år tidigare låtit mig och två andra kandidater vara med när hon genomgick samma sak utan att knorra och som dessutom sa att det minsann inte gjorde ont! Jag tyckte inte att det gjorde så ont heller men när doktorn för tredje gången stack in en nål hade jag hellre varit någon annanstans! Bara kvar att vänta på svar då...

Under tiden var det tentadags, sista på hela utbildningen! Jul, nyår och sista kursen (BUP) skulle avklaras, inte har man väl tid att tänka på cytologisvar då?
När väl avslutningshögtiden var över och det var 13 dagar kvar tills jobbstart kom tankarna. När skulle jag få svar? Jag måste ju ha det klart när jag skulle börja veckopendla till mitt nya jobb.

Eftersom jag inte hört något måndagen innan jag skulle börja arbeta ringde jag till sjukhuset och frågade om resultatet kommit och förklarade varför jag var så angelägen om att få en tid innan jag åkte iväg. Hur som så hade inte mitt svar kommit - helgerna - men de skulle göra sitt bästa för att hinna med mig innan torsdagen då jag ju skulle börja arbeta. Redan på eftermiddagen ringde de och sa att mitt svar kommit och att jag skulle få träffa doktorn den 14/1. Jag frågade om jag inte kunde få resultatet per telefon, hade ju liksom inte riktigt lust att köra de 5 milen för att få höra att det visst var en ofarlig knöl som visserligen skulle kunna opereras bort men att det inte var någon brådska! (Knölstatistik! - Kan vara bra att ta till!)

Nä, får fortsätta imorgon!