onsdag 22 april 2009

En trevlig hemmakväll med kameran i högsta hugg

Då kan man ta kort på saker som ger det där lilla extra!

Min fina nya GPS-klocka med tillhörande pulsband! Stor och inte så vacker kanske. Dennis kommer nog att påminna mig om att inte ha den på mig till vardags. När vi träffade hade jag ALLTID min Polarklocka på mig, inte pulsbandet dock. Min första julklapp från Dennis blev en jätefin Stormklocka... Undrar om han valde mig för min förmåga att alltid vara piffig?



Min lille-lille tonåring. Kanske borde jag ha kepsen? Av någon underlig anledning har han alltid tungan ute när han fotas med mig. Kanske ett tonårstecken jag inte förstår...
Vi äter frukost ihop varje vardagmorgon vilket är en kontrast mot att jag om jag varit i Arvika bara hade kunnat äta tillsammans med honom på helgerna, vilket inte funkar för då måste tonårsslyngeln sova!



Min store tuffe tonåring som inte säger en mening utan; man, biff eller jag e snygg! Han är inne i ett intensivt "träningsskede" just nu och visar gärna sina muskler när tillfälle ges. Han tar alla tillfällen i akt att klappa mig på flinten och fråga om han ska rätta till håret... Gullig!!!



Min fine skalade karl med sin mera skalade jag... Fast han gillar inte när jag sätter på mig peruken heller då jag tydligen ser ut som hans ex. Förvirrande!!
Peruken är kul! Tittar på den ofta och ler men har inte på mig den. Måste komma på ett bra tillfälle. Kanske Metallica i Stockholm, headbanga utan hår är ju inte så fräckt! Headbanga när man är 40 är å andra sidan inte så fräckt det heller...


Nä, nu blir det till att vila lite. Har mått rätt kasst igår efter promenaden och känner mig flåsig och andfådd. Skall ägna dagen till återhämtning och hoppas jag är piggare imorgon!
Fast, just det! Haha, skulle lösa suduko igår när jag väntade på fina Åsa.J som skulle dra med mig på promenad. Brukar INTE ha speciellt svårt för dem men attans vad hjärnan blir skum när man förgiftar den! (Kanske inte så häpnadsväckande men...) Jag vet hur det skall göras men energin räcker inte för att få hjärnan att faktiskt utföra det jag vill att den skall göra. Mycket underlig upplevelse!

Så ha tålamod med alla oss förgiftade när vi ger er en helt blank och tom blick, bara tillfällig kortslutning! Kram

5 kommentarer:

  1. Menar du att vi inte är systrarna piffig? Fan, jag trodde verkligen det. Du har ju en piffig t-shirt och jag har ju en likadan?
    Filips tunga känns bekant, jag kan inte minnas en enda bild på mig under hela tonåren utan nån töntig grimas.
    Alexander har väl aldrig varit främmande för att visa sina inte alltid jättebiffiga muskler? Jag ser en tunn sexåring framför mig med biceps som blyertspennor som glatt visar upp sina "stora" muskler.
    Du behöver inte ta med peruken till Stockholm, du får ju låna min när du vill har jag ju sagt.
    Kan du inte lägga lite perukhår i Gerts mat så han verkligen påminns om sitt ex?

    Puss från Adolfsberg (Gemytligare ortsnamn får man nog fan leta efter, men det kallas tydligen "Örebros Beverly hills" enligt wikipedia. Jag är dock lite besviken att det är uppkallat efter nån Adolf Mörner. Kan det vara en täckmantel?).

    SvaraRadera
  2. Höhö... Jag tänker på en inte så gemytlig Adolf... Lägg märke till mina "kortisonkinder". Tur man inte alltid har dem...

    SvaraRadera
  3. Va söt du e i din peruk! :-) Du är förstås väldigt söt utan oxå!!
    Pöss

    SvaraRadera
  4. Den var jättecool! Säg bara till om du vill låna lite peruktejp inför headbangningen! Inte så coolt om peruken flyger iväg...

    SvaraRadera
  5. Kan nog behöva lite peruktejp... Eller så struntar jag i att ha på mig den! Kan på så vis visa min fantastiska flint för fler!

    SvaraRadera