Hoppa över detta inlägg...

Strålning suger...
Riktigt jävla mycket suger det...

Nej, det gör inte ont. Nej, jag mår inte illa. Nej, jag har knappast några biverkningar alls.

Men, jag är trött... Trött så in i döden... Ibland för trött för att ens orka öppna munnen och prata.
Jag är trött på att sitta i ett jävla väntrum bland peruker och skalliga varenda dag. Jag är trött på att det emellanåt rullas ner någon VÄLDIGT, VÄLDIGT sjuk person som påminner mig (& troligtvis alla andra i det förbannade väntrummet) om hur jävligt det kan gå... Trött på att faktiskt bli rädd och att faktiskt emellanåt inbilla mig att jag har metastaser ÖVERALLT! Trött på att som en magnet dras till de hemska bloggarna som skrivits av personer som insjuknat och inte överlevt. Trött på att ha dragit in ett cancermonster i vår familj. Trött på att emellanåt låta monstret ta överhanden, bli svag och självömkande... Det finns inget osmakligare än självömkan och när jag då ramlar ner i detta gyttjiga äckliga hål har cancermonstret övertaget och flinar mig självbelåtet i nyllet.

"Haha, där fick du! Du kan ju tro att du skall ta dig genom detta stark och oskadd, lite svedd och ärrad bara. Jag ska allt få ner dig på knä och du skall få krypa i detta självömkans stoft."

I fredags när jag fick mitt schema för strålning denna vecka insåg jag att jag inte skulle bli klar med strålningen på torsdag utan först på fredag eftersom de har stängt på onsdag. Snacka om droppen... JAG SKULLE BLI KLAR PÅ TORSDAG!!!! VI SKA DRICKA CHAMPAGNE PÅ TORSDAG!!! Villintevillintevillinte strålas på fredag oxå!!

Jomenvisst, jag inser precis vilken liten jävla betydelse det har om jag behöver strålas på fredag istället för på onsdag. Jag är sjukskriven, Dennis är ledig på fredag, spelar roll...

Men nu. Roliga saker!!! Jag har hår!!!
Jag drar fingrarna genom håret!!! Skall snart köpa fudge, schampoo och balsam!