Konstaterande om fett

Jag måste först erkänna att bilden är till fläskets fördel! Det ser värre ut på riktigt men jag kan ju bespara Er som orkat läsa så här långt den synen!

Cancerbehandlingen har gått framåt, vilket är fantastiska nyheter för alla oss som drabbas. Cellgiftsbehandlingar går ju som bekant med illamående som biverkning och har ju alltid gjort. Nu har man dock lyckats kupera det värsta tydligen mha sk antiemetika, (fikon för antiillamåendemedicin).

Antiemetikan kombineras också med steroider (kortison) som dels gör att man blir "påtänd/speedad" och alltså orkar funka mer som vanligt när man är som mest påverkad av gifterna. Ett sätt att lura kroppen mao. Detta medför som positiv effekt att man inte blir liggande och känner efter och alltså tar bort lite fokus från illamåendet. T ex orkar jag ju promenera redan dagen efter gifttillförsel vilket jag inte tror att jag skulle orka utan steroiderna. Jag dimper ju i ork ganska rejält när jag slutar med dem. En annan önskad effekt av steroiderna är ökad aptit, viktigt då kroppen ju behöver ALL näring den kan få under denna urgiftiga nerbrytningsprocess av alla dessa celler!

Aptitökningen hos mig har medfört att jag vill ha salt och fett och HELA tiden! Kan råka i någon form av matmani där jag redan efter avslutad måltid börjar se mig om efter vad jag ska stoppa i munnen härnäst... Gud nåde den som försöker ta min mat! (Steroider gör en som nog många redan vet aggressiv) Ett givet resultat är som nog de flesta förstår viktuppgång... En ganska speciell viktuppgång då de flesta kvinnor som cellgiftsbehandlas hamnar i ett tillfälligt klimakterie vilket ju ensamt står för en omfördelning av fettdepåer hos kvinnor. Steroiderna som används har inte heller de någon muskeluppbyggande effekt utan ger ett speciellt utseende med runda kinder och stor mage. Om någon har ett specialintresse inom området så sök på "cushings disease".

Så vart vill jag komma med detta? Inte vet jag, bara ge mig själv en jävligt bra ursäkt till att jag blivit så förbannat fet!!!

En positiv slutkläm... Mitt vansinnigt snygga cancerärr!!! Och ja, jag menar allvar!