Fysiskt bättre än i förrgår men psyket var inte riktigt på topp.
Tråkighetsfaktorn när man inte kommer ut blir stor. Den ökar dessutom exponentiellt med antalet behandlingar då tiden där det inte händer ett skit bara känns längre och längre.
Mina "dåliga" dagar blir ganska likartade med ev promenad om jag inte är i min "anemifas", tvätt, ev handla om jag kör bil och då med återvinning om den orkas med, matlagning om jag inte mår för illa, komma på saker jag kan möla i mig för att förhindra värsta illamåendet - saker som jag inte redan tröttnat på och börjat må illa av - läsa bok, titta på TV, undvika liggsår... Kort sagt urtråkigt!!! Om någon ringer har jag inget att bidra med i ett samtal utan får hoppas att den som ringer har en massa spännande att berätta, själv är jag så trött på mig själv så jag vill helst inte öppna munnen.
Jo men, det är ju sista gången nu! Snart är jag igång igen och kan göra roliga saker!!! Fast det hjälper liksom inte nu... Konstigt det där... Det handlar ju bara om ett par dagar och vad är väl det? Tur jag bestämde mig för att ge mig själv en ny mobiltelefon i giftavslutningspresent! Den lyfte hela senare halvan av gårdagen till oanade höjder!

Löka! Du är aldrig tråkig att prata med. Däremot är jag så jävla glad att du får slippa höra mig älta om Glocalnet mer. 1-0 till den lilla människan och 1000-0 till dig. Du äger!
SvaraRaderaKnús och kärlek! Idag har jag nästan semester!