Vackra Lola

Oj oj oj...

Tuff omgång detta!
Illamåendet slog klorna i mig ordentligt och jag har verkligen varit en spya hela jag känns det som.
Har inte kräkts på riktigt men småspytt i mun flera gånger.
Äckligt? Jag har inte lovat någon en fin o smultrondoftande blogg utan här är skiteländet på riktigt! För att kompensera det otrevliga kan jag berätta att jag i alla fall sluppit att bli förstoppad denna gång.

Kravlade mig upp ur värsta sörjan idag och tog en lite förkortad morgonpromenad. Var bara tvungen att kolla in korna, blir ju så glad av dem! De var kvar, alla 6!

Vek tvätt och fixade till mig lite inför dagens strapatser. Dvs kröp ur cellgiftsbyxorna och hängde in mina bröst i en BH och drog tom på mig en klänning!

Mamma kom och hämtade mig för min ultimata "high", den underbara timma då jag blir taktilt masserad och klämd på mina antiillamåendepunkter - helt enkelt ljuvligt!
Mådde som en prinsessa efter denna utsvävning och vandrade upp mot Johanneberg för att äta lunch på VR deli, ett ställe min fantastiske blivande make tipsat om som det enda ställe han varit och gjort rörjobb på och faktiskt kan tänka sig att äta på även efteråt. Dvs, kliniskt rent och släta rena ytor! Ni som känner min Dennis vet att rena ytor och räta vinklar är något han går igång på!

Fin och ren lunch fick jag och efter detta äventyr vandrade jag vidare till Sahlgrenska för att vara med på makeupkurs för cancerkvinnor. Tack Sara L för tipset!
Hann innan kursen började gå förbi MAVA och krama min Sara-Sara som jobbar där nu innan AT. Konstigt att från att ha gått omkring på sjukhuset som kandidat och jobbat som underläkare nu vara där som - sjuk? En konstig känsla av att ha misslyckats kom över mig. Är det så jag ser mig själv? Misslyckad för att jag nu skulle jobba som doktor men istället är omhändertagen som patient? Herrejösses, detta får jag nog analysera mera!

Väl på KK fann jag mig i ett rum med 11 kvinnor med olika stadier av skallighet, eller, en del hade faktiskt sitt hår kvar men vi Kojaks var i majoritet. En viss motvilja märktes när de två tjockhårade hudvårdarna befallde alla att ta av peruker och sjalar - känsligt det där...
Efter en genial inledning där tjockhåringarna förklarade att den här eftermiddagen helt skulle gå i skönhetsvårdens tecken och inga mediciner skulle diskuteras blev stämningen bättre och som bäst blev den när vi alla berömde varandras nya påmålade ögonbryn. Tänk vad fint det blev!
Lite kul var det oxå när ett geni undrade om den stora flaskan i väskan med produkter som vi fick med oss därifrån innehöll schampo. Så om du behandlas med cytostatika måste jag varmt rekommendera denna träff, en eftermiddag med sminktips, en fullspäckad väska med hudvårdsprodukter och smink och dessutom dessa fantastiska flintar och inte ett ord om cancer!

Blev hämtad av den fine mannen som körde mig hem fastän jag hade på mig en klänning han hatar. Denna man, denna man, ooh en sån man!

O du, syster-yster... De där stickningarna får nog vänta till nästa giftomgång, men jag lovar, då kan de nog bli aktuella allihop!