Hur gick det se´n?

På väg tillbaka till jobbet idag. Skall ta tåget i eftermiddag och jobbar som, numera konstigt vardagligt vanligt imorgon. Har haft en lång, skön helg hemma med familjen med vanliga familjeproblem som middagsval, datatid kontra träningstid, ekonomi... ANGENÄMA problem mao.

Cancerspöket härjar vidare i perioder. Idag har jag dock ingen cancer, andra dagar är jag helt uppfylld av den. Skräcken kommer nog att minska allteftersom tiden går men den är fortfarande högst levande och har en förmåga att trycka undan allt det som helt rationellt talar emot den...
Jag har sedan jag började arbeta gått ner en del i vikt, skulle kunna vara positivt eftersom jag gick upp en massa under behandlingen men i de värsta perioderna tolkas det som ett negativt symtom... VIKTNEDGÅNG = CANCER!!! Följdaktligen; jag har aldrig njutit så av mina valkar som jag gör nu! Mumma för själen!

Träningen går sådär... Är ganska övertygad om att jag tagit mig vatten över huvudet då jag bestämde mig för marathon i sommar, tom göteborgsvarvet känns ganska avlägset. Har en trötthet i träningen som jag inte kan känna igen sedan tidigare. Jag tar helt enkelt slut och känner mig som om jag väger en 200kg där jag lufsar fram. Nåja, hjälper ju iallafall inte att INTE träna!

Arbetet är fantastiskt kul! Bra arbetskamrater och jag lär mig MASSOR!!! Jag är så glad att jag valde att göra min AT på ett litet sjukhus, ingen chans att gömma sig i linneförråden här inte, även om jag misstänker att jag fått en del fördelar schemamässigt efter min sjuktid. Det tackar jag för, för som sagt, en del dagar är jag extra skör och vill bara krypa ner i familjens trygga famn... Vissa dagar känns det som om jag inte träffar en patient som inte har eller har haft cancer, inte ser en rtg-bild som inte tagits för att leta/utesluta metastaser. Detta på gott och ont. Gott när man träffar dem som lever vidare och kommer in för så okomplicerade saker som frakturer, ont när sjukdomen tagit över och inget hopp längre finns.

Håret då? Jodå, det växer, brunare än tidigare och av en sorts rak kvalitet som jag inte haft tidigare. Frisyren är fortsatt kort då jag tycker det är så oemotståndligt härligt att gå till frisören så jag tar varje tillfälle i akt och då blir ju håret inte så långt... Konstiga virvlar har jag fått oxå, kan bidra till längtan att hålla håret kort!

Tack igen alla för allt!

PS. Någon som blev förvånad över den nya färgen? Nähä, trodde kanske inte det!